Förra årets sämsta köp
Nu börjar det dyka upp lånecyklar i Stockholm igen inför vår- och sommarsäsongen.
Därför vill jag nu passa på att presentera mitt sämsta köp 2009:

Bild från deras hemsida
Våren 2009 köpte jag ett lånekort från Stockholm City bikes för att kunna låna cyklar på stan. Jag provade att använda tjänsten tre gånger och alla dessa blev ett fiasko (då har jag inte räknat med de gånger jag tänkt låna en cykel, men stationenvarit avstängd). Nej det går snabbare att gå i innerstaden än att cykla runt och försöka hitta ett cykelställ som inte är fullt eller avstängt!
Vååår!
Våren har nu även kommit till Huddinge! Som man har längtat. Att pulsa i djup snö på oplogade vägar kl 05:40 på morgnarna har varit en upplevelse som jag gärna slipper göra om. Vår altan som under senvintern har varit fullständigt täckt av snö (det har varit värre än på bilden) har börjat uppenbara sig. Grillen visar sig nu i hela sin prakt. Något annat som också börjar visa sig är vår katt Lattes skit. Jepp, hon har under hela vintern gått ut genom kattluckan, gått tre steg, och sedan gjort sina behov på altanen. Omedveten om att snön inte kommer att vara för evigt. Nu går hon runt på träplankorna och undrar vad det är som ligger där och luktar i vårsolen. Och vi ska snart, snart, imorrn eller nästa vecka… börja plocka upp det där. Uäh.
”Nästan nyttigt” godis
Jag och min kille äter ju Lchf-käk som tidigare nämnts. För Jakob går det bäst, tror att det är minus 13 kg ner för honom och nästan 10 kg för mig. Mår hur bra som helst. Det enda jag kan sakna är knäckemackor.
Såg det här receptet i en tidning häromdagen. Hur man kan kalla något för ”nästan nyttigt” är en gåta med torkade aprikoser (koncentrerat socker), rent socker och mörk (eller vit!) choklad. Men det beror kanske på vad man jämför med. En rejäl blodsockersstegring med fettinlagring som följd lär det i alla fall bli även om det är ”nästan nyttigt”…
Tjuvarna på Vivo
Vet inte om man kan läsa skylten jag tog kort på vid en kassa på Vivo i Flemingsberg. Det blev lite suddigt.
”Hör upp
Till alla som sitter i kassan
Ni måste ta betalt
för alla påsar
Annars ni får betala
dom själva
Det på allvar”
Jag visste inte att det var ett reellt problem att kassörskan glömmer att ta betalt för kassarna till den grad att det förtjänar en arg skylt…
Jakob – Sofie: 1-1
Jakob och jag kollade ketos-status på oss själva häromdagen med hjälp av ketos-urinstickor. Jag har skrivit om ketos för någon månad sedan i den här bloggen.
Som ni kan se ligger Jakob före mig. Han har mer ketonkroppar i urinen än jag. Det är lite underligt eftersom jag äter färre kolhydrater. Om nån vet svaret så feel free att kommentera blogginlägget.
Hur som helst är det 8 kg minus nu på ungefär 2 månader!
En akutsituation
Så irriterande det kan vara att behöva ta taxi till jobbet för att bussarna inte går i tid, så kul kan det vara att lite hetsigt ringa och beställa en taxi till Södertälje sjukhus där jag jobbar. Man är ju alltid lite stressad i de situationer som man precis missat anslutningsbussen i Fittja och måste få tag i en taxi NU. Ringer Taxi kurir som är standard för mig här ute och säger stressat "Hur lång tid tar det att få en taxi till Fittja?". I vanliga fall, när man inte beställer taxi till något sjukhus och låter lite lugnare, säger telefonisten lite lamt att "Jaa… vart ska du?", "Jaha, ja det tar väl 15 minuter kanske". Men denna gången är det annorlunda, nu är det en emergency! Jag inbillar mig att telefonisten tror att jag är sjuk, eller så kanske jag som sjukvårdspersonal måste SNABBT in till sjukhuset för att på något sätt RÄDDA LIV! Ja, jag vill gärna tro att hon tänker så i alla fall.
Hon svarar alert och lite oroligt "Okej, var står du exakt?" och "Och ditt nummer är 073xxxxx?, vänta jag ska kolla, häng kvar!" 20 sekunder går och hon säger "Den kan komma om max 10 minuter, går det bra? Det står 5383 på taket, så att du kan titta efter den!"
Taxin kommer efter fyra minuter. Kör inte lite sakta fram och kollar läget, utan kör fort ända fram till mitten av smeten, tunnelbaneutgången. Jag börjar gå dit, och min telefon ringer. "Hej, det här är taxin, var är du?" När han ser mig i backspegeln backar han 20 meter till mig och jag hoppar in. "Södertälje sjukhus va?" säger han och gasar iväg. Kör förbi alla bilar på motorvägen och jag kommer fram med gott om marginal. Jag betalar och dricksar 15%, för lite belöning måste han ju få för att ha fått en döende människa fort till sjukhuset. Brukar inte dricksa alls, eller kanske 5%, men som en tyst överenskommelse mellan mig och taxichaffören om att han hade varit mycket betydelsefull i detta uppdrag.
Väl på jobbet kanske jag inte RÄDDADE några liv, men väl gjorde 10 människors liv lite drägligare att leva.
Eller vad vet jag, kanske har Taxi kurir blivit 50% mer serviceminded över en natt?
Letar jobb
Jag håller på med att söka jobb. Men det är tufft just nu, på de fåtalet intervjuer jag varit på så berättar chefssjuksköterskorna att det kommer så många ansökningar till varje utannonserad tjänst att de knappt utan undantag sållar bort nyexade sjuksköterskor, eller sjuksköterskor med låg erfarenhet. Kvar blir de som har jobbat i några år och är betydligt mer meriterade än mig. Ungefär nio jobb har jag sökt och fått komma på intervju till tre. Ett fick jag inte. Väntar svar från två. Läget är lite tajt eftersom den avdelningen jag jobbar på nu vill veta snarast om jag kommer att jobba där i sommar. I ”värsta” fall blir jag kvar där och får söka nytt till hösten. Det är såklart bra med den fasta tjänsten jag har, men en nackdel att ha tre månaders uppsägningstid när man söker jobb.
Såg den här annonsen på ams.se. Sodexho vårdhotell söker en leg. sjuksköterska/receptionist (!). Arbetsuppgifter: att stå i kiosken och sälja godis, administrativa uppgifter samt lätt vård till de boende. Eh, nej tack.









