Nu! har jag bestämt mig. Igen.
Okej. Change of plan….igen.
Det blir Dedicare. Egentligen finns ingen riktigt stor anledning, bara känsla. Och liiite högre lön. Dessutom har jag ingen fast tjänst vilket innebär att jag inte har någon uppsägningstid. Och utan uppsägningstid kan jag ju byta om jag inte skulle vara nöjd. Skönt att vara uppskattad och få betalt för allt slit till skillnad från i Sverige.
Häromdagen arbetade en kollega sin sista dag. Han ska också till Norge. Alla ska till Norge these days. Under de mer avslappnade helgronderna berättar läkarna bekymrat att alla bra, erfarna sjuksköterskor slutar på löpande band. Att kontinuiteten måste behållas. Att det ska betalas en skälig lön. Att personalen måste känna sig uppskattad och utmanad nog att stanna. Mycket kan lösas av prat, men inte just detta. Och i dagar som dessa när sophämtare strejkar för högre lön trots ett medelsnitt på 34 000 kr känns det rätt hårt. Min grundlön är 21 500 efter 2 år i yrket. Men som Jakob säger, det är kanske inte sophämtarna som har hög lön, utan vi sjuksköterskor som har låg.
När en avdelning inte kan locka sjuksköterskor så höjer man inte lönen, utan skiter helt enkelt i att besätta tjänsterna.
Norge – here I come.
Hej! Kul att du ska sticka till Norge! Jag har tänkt åka i höst med två kompisar och vi väntar på vår norska legitimation i nu läget.
Hur valde du när du valde bemanningsföretag? Vi har funderat på Adecco, vet du vad de ger för timlön, övertidsersättning, etc? Funderade du någon gång på Nurse Partner?
Lycka till!
/Malin "nybakad syrra"