JakobochSofie.se

Archive for the ‘Okategoriserat’ Category

Jag var tillsammans med Jakob på min högstadie- och gymnasieskola Ekebyholms student härom dagen. De är lite speciella eftersom studenterna varje år sätter ihop ett program för släkt, vänner och lärare innan själva ”utspringet”. Sedan jag tog studenten 2004 har jag återkommit nästan varje år för att titta på programmet och träffa gamla lärare och fd klasskamrater. Det känns dock lite som att det blir sorgligare och sorgligare för varje år. Inte studentprogrammet då alltså, haha, utan det faktum att åren går, man blir äldre (vuxen?) och den som man var och det man hade då kommer aldrig tillbaka. De barn i lågstadieklasserna som man vagt kände till när man själv gick i högstadiet och gymnasiet tar nu studenten.

Men som Metro skrev; att var tredje studentflak åker rakt in i arbetslösheten. Och DET är i alla fall något som jag lyckades med, att komma in på en utbildning, ta examen, få ett jobb och behålla det. I den bemärkelsen är jag lättad över att inte vara student på Ekebyholmsskolan 2010.

Vi åker till Egypten om ett par veckor. Väderleksrapporten från Hurghada skiljer sig en del från den svenska…

På akutsomatiska avdelningar blodtransfunderas ofta patienter. De kan ha lågt blodvärde, hemoglobin, eller så kan de ha ett högt blödningsvärde. Blodkomponenterna som vi ger mest av är erytrocytkoncentrat, plasma eller trombocyter, med den allra största vikten på erytrocytkoncentrat (e-konc) som är röda blodkroppar och höjer blodvärdet. Inför operationer tar vi blodgruppering och ett s.k. BAS-test på patienten för att allt ska vara klart om de skulle behöva en blodtransfusion akut. Kontrollerna för att rätt person ska få rätt blod är rigorösa. Först kontrolleras identitet noga när blodproverna tas. Sedan analyseras dom svaret förs in i patientens datajournal. När man sedan beställer blod från blodcentralen kontrollerar laboratoriet att de ger ut rätt blod och den vårdpersonal som hämtar kontrollerar också detta. När sedan patienten ska få blodet av sjuksköterskan så kontrolleras patientens identitet mot transfusionsjournalen och blodet innan det ges.

Trots att kontrollerna är stenhårda så är det ju alltid en risk att få en blodtransfusion. Det finns ju en liten risk att blodet ska vara smittat av blodgivaren, samt att sjuksköterskan ska råka ge fel blod. Detta är otroligt sällsynt, och jag skulle personligen inte tveka att ta emot blod om jag skulle behöva det. Det är därför jag har så svårt att förstå de patienter vi har som väljer att inte ta emot blod, oftast för att de är Jehovas vittnen. De kan vara unga och t.ex. behöva opereras för något (för oss) banalt. Det räcker med att läkaren nuddar fel med skalpellen. Viss blodförlust kan ersättas med vätskedropp men när förlusten blir betydande behövs det koagulationsfaktorer och erytrocyter för att stabilisera patienten. Vilken oerhörd tragik att behöva dö vid en blindtarmsoperation. Vid mer komplicerade ingrepp är det såklart ännu viktigare att ha tillgång till blod. Jag tänker även på läkaren, som ju bara är en vanlig människa. Att stå med en störtblödande ung person framför sig och inte kunna göra något.

Ibland har jag verkligen svårt att förstå mina patienter…

Idag var jag på min första operation – som sjuksköterskestuderande. Operationer har jag ju varit på innan, men då som patient.

Jag och min handledare skulle köra ner en patient till operation som skulle göra en AV-graft. Hon frågade anestesisjuksköterskan om jag kunde få vara med och titta, och då fixade hon så att operationssjuksköterskan följde med mig ner för att byta till gröna kläder. Eftersom man inte ville vara jobbig och ta lång tid på mig så kastade jag av mig mina ssk-kläder och la upp dom ovanpå de andras klädskåp. Skorna fick jag dock behålla på.

Väl där inne så skulle patienten få lugnande och göras steril, och det tog sin lilla tid, närmare bestämt 45 minuter. Sedan kom operatören in. Alla mina fördomar om en kirurg besannades på 10 minuter. Han sa inte hej till mig, hälsade inte på patienten, pekade med fingret på sin gröna sterila rock som jag skulle hjälpa honom att få på sig, inte ett ord… Flirtade med undersköterskan… Med mera.
Under operationen (som var coool!) pratade alla så mycket om andra saker (resa till fjällen, varandras respektive, byte av vinterdäck) så att jag kände mig tvungen att hålla koll på patientens blodtryck, puls och syremättnad som några gånger blev för lågt.

Klockan 14:30, efter tre timmar (!), så blev operationssjuksköterskan avlöst, och då kände jag att det var dags för mig att gå eftersom jag slutar jobba kl 15 och jag ännu inte hade ätit någon lunch…

Allt som allt jätterolig upplevelse, men mina avdomnade fötter blir aldrig desamma…

Hej allihopa!
Idag hade jag min första dag på praktiken på Huddinge sjukhus. Njurmedicin. Det är min andra 6-veckorspraktik men det är alltid lika nervöst!

När jag kom dit fick jag först vänta en halvtimme på min handledare samtidigt som jag pratade lite smått nervös-maniskt med en annan sjuksköterskestudent som också skulle börja idag. Sedan har jag blackout ända tills jag satt på bussen hem… Kommer typ bara ihåg att jag stod i hundra år och delade upp läkemedel på läkemedel i medicinrummet. Och att det var en patient som skrek hela tiden. Och att alla som jobbade där skällde på varandra.

Heh… Sex veckor: Here I come!

Som tidigare har skrivits på denna hemsida så ska jag och jakob ut och tåguffa i Europa i sommar. En månad är det tänkt att vi ska vara borta. För nån vecka sedan reviderade vi vår tidigare planering, och den nya ser ut som följer:

11/6: Flyg till Krakow, Polen
12/6: Auschwitz
13/6: Krakow
14/6: Budapest, Ungern
15/6: Tåg till Grekland
16/6: Thessaloniki, Grekland
17/6: Aten, Grekland
18/6: Grekland
19/6: Kalamata, Grekland
20/6: Grekland
21/6: Tåg till färjan mot Italien
22/6: Tåg till boende i Pompeji, Italien
23/6: Pompeji
24/6: Till Rom, Italien
25/6: Rom
26/6: Italien
27/6: Venedig, Italien
28/6: Framme i Nice, Frankrike
29/6: Spanien
30/6: Spanien
1/7: Spanien
2/7: Spanien
3/7: Spanien + Frankrike
4/7: Frankrike
5/7: Frankrike
6/7: Resa till Sofies föräldrar i Preuilly-sur-Claise, Frankrike
7/7: Preuilly-sur-Claise
8/7: Preuilly-sur-Claise
9/7: Resa upp mot Köpenhamn
10/7: Resa upp mot Köpenhamn
11/7: Resa upp mot Köpenhamn
12/7: Resa upp mot Köpenhamn
13/7: Tåg till Stockholm

För de som är väldigt intresserade av Sofie (och det är ju alla, eller hur?) finns min blogg på nätet som jag hade (har?) från 2005 och framåt.

Inläggen är med varierande tidsintervall, men lite intressant är det ändå tycker jag att titta tillbaka på vad som hände förr.

Bloggen finns på: Bjoerne.blogg.se

Fem nya användare sedan starten, det är trevligt! Även om jag mer eller mindre har tvingat er att registrera er! Men det räcker inte med det, ni måste ju skriva nåt också!
Det finns två sätt att göra det på, antingen skriva en kommentar här på ett blogginlägg, för det så behövs ingen registrering. Eller så registrerar man sig på forumet och skriver nåt där som några har gjort redan.
Mycket uppskattat av Jakob och mig!

När vi provkörde hemsidan upptäckte några buggar. Dessa ska nu vara fixade, men om du upptäcker något vi missat så skriv gärna en kommentar om det.

Skriv förresten gärna en kommentar även om du inte har sett någon bugg