JakobochSofie.se

Archive for the ‘Norge’ Category

Det finns många fördomar om norrmän. Liksom om varje folk i hela världen. Ibland stämmer det, ibland inte. Efter 7 månader i Norge har jag inte på långa vägar lyckats nästla mig in i deras väsen, men är halvvägs inne åtminstone.

Det är ju inte en fullständig kulturkrock för en svensk att flytta till Norge. Vi är väldigt lika. Men några saker skiljer oss åt, om man ska generalisera lite. Här kommer min topp sex:

1. Dom ÄR gladare och trevligare.
Det är inte bara att dom låter gladare, dom verkar också vara det. Man hälsar på varandra i större utsträckning. Ler oftare. Någon man inte känner börjar prata med en på bussen och önskar t.ex. God jul när man stiger av. De verkar tycka att det mesta är helt greit.
2. Dom älskar bröd.
Brødskiver: det är vad frukost, lunch och eventuellt även middag består av. Norska affärer har stort utbud av bröd och pålägg/olika röror att ha på mackan, som de gärna delar i 2 innan de äter den, speciellt de lite äldre patienterna. Att äta "varm mat" till lunch är ganska konstigt, och det finns bara en mikro på mitt jobb. En mikro, som ska serva alla ca 15 sjuksköterskor och många av akutmottagningens läkare. På en svensk arbetsplats hade det funnits minst 3. Det är bara när det jobbar många svenskar på ett pass som man får stå och vänta på att få mikra sin mat.
3. Åh, deilige friluftsliv!
Även den lataste norrman älskar friluftsliv. De älskar sin natur, sina fjordar och fjäll, de älskar att åka skidor, springa, cykla. När jag känner mig helt slut efter en arbetsdag och det är halvmörkt ute, då är det flera på jobbet som ska ut och åka skidor mitt i veckan. Och inte utförsåkning då, utan på platt mark. Jag kan inte riktigt tänka mig något tråkigare, men det är inte deras inställning. Helt vanliga människor jag jobbar med kommer till jobbet på eftermiddagen efter att ha spenderat 5 timmar på en cykeltävling. Och deras största hjältar är förstås sportprofiler. När de åker på semester åker de inte till Kanarieöarna, utan de hyr en hytte i fjällen.
4. De jobbar mindre.
Vi i Sverige har 40-timmarsvecka. I Norge är standard 35 h, och de är inte så pigga på att jobba övertid. Många norrmän jobbar dessutom 60 eller 80 % av 35 h. Med det sagt, så kan norrmän lätt tro att svenskar är duracellkaniner som gärna jobbar 70-timmarsveckor. Men det beror på det faktum att svenskar som jobbar i Norge i allmänhet kommer enkom för att jobba och tjäna pengar. Ofta är det de sociala, trevliga och hjälpsamma som åker till Norge. Jag har sällan träffat så många hårt arbetande, driftiga svenskar som här.
5. Risgrynsgröten.
Min tradition som jag tror att jag delar med många i Sverige, är att man oftast äter risgrynsgröt till jul. Men i Norge äter man risgrynsgröt som vi äter köttbullar. Hela tiden. Den är billig, och den äts utan mjölk, men med en klick smör i mitten. På en platt tallrik.
6. Svenska språket
Norrmän förstår mycket bättre svenska än vad vi förstår norska. De är uppväxta med svenska filmer, tv-serier och musik. På julaftons kväll visades t.ex. av tradition tre svenska filmer efter varann i norsk tv. Och när norrmän ska försöka visa hur svenska låter betonar de som att vi låter märkvärdiga. Svårt att beskriva i skrift, men tänk dig hur vi härmar en märkvärdig amerikanare och betona varje stavelse, ungefär så.

Nu kan det kanske låta som att jag inte tycker om Norge och norrmän, men det är helt fel. Jag älskar det här landet och människorna som bor här. Vi svenskar skulle kanske må bra av att bo lite mer i hytter på fjället och käka risgrynsgröt med smör.

Lång bloggpaus har det varit. Blev inkallad på min sista dag till chefen i juni som på säkerhetschefens uppdrag (hon blev tyvärr "sjuk") fick presentera det olämpliga i att ha en blogg där jag skriver om patientfall (att det inte var ett brott mot tystnadsplikten eftersom jag bytt ut känsliga uppgifter var liksom irrelevant), att jag skrev om att jag ville till Norge eftersom lönen var dålig i Sverige (det "sänkte förtroendet" för den svenska  sjukvården), och för att jag exempelvis tog kort inne i en offentlig hiss på sjukhuset (där hade hon i för sig ingen förklaring till varför det var olämpligt…).

Sist jag kollade så kan jag erinra mig en lagstadgad yttrandefrihet i den offentliga sektor jag jobbade inom, men för att komma runt det så var det mest det "moraliska" i att skriva som jag gjorde som bekymrade.

Nåja. Nu har jag repat mig.

Och sedan augusti har jag jobbat i Norge för Dedicare (nöjd med lön och arbetsvillkor), och sedan på en akutmottagning där jag har fått ett vikariat till sista april. Trivs hur bra som helst i Norge. Trevliga människor, bra standard, men framförallt: jag får ut mer än den dubbla lönen. Istället för runt 17 000 efter skatt blir det nu ungefär 38 000 svenska kronor för en 40-timmarsvecka. Och trampar jag nu på onda landstingstår så får de faktiskt tåla det. Erbjuds vi sjuksköterskor bättre lön för högskoleutbildning och stort ansvar så åker vi inte till Norge, så funkar det.

Men det som nu är på tapeten är en jordenruntsegling. Nu börjar det närma sig. I augusti 2012 planerar vi att kasta loss. Båten håller på att inhandlas och pengar sparas. En separat hemsida om planeringen inför och genomförandet av denna resa som beräknas ta två år kommer snart.

Okej. Change of plan….igen.

Det blir Dedicare. Egentligen finns ingen riktigt stor anledning, bara känsla. Och liiite högre lön. Dessutom har jag ingen fast tjänst vilket innebär att jag inte har någon uppsägningstid. Och utan uppsägningstid kan jag ju byta om jag inte skulle vara nöjd. Skönt att vara uppskattad och få betalt för allt slit till skillnad från i Sverige.

Häromdagen arbetade en kollega sin sista dag. Han ska också till Norge. Alla ska till Norge these days. Under de mer avslappnade helgronderna berättar läkarna bekymrat att alla bra, erfarna sjuksköterskor slutar på löpande band. Att kontinuiteten måste behållas. Att det ska betalas en skälig lön. Att personalen måste känna sig uppskattad och utmanad nog att stanna. Mycket kan lösas av prat, men inte just detta. Och i dagar som dessa när sophämtare strejkar för högre lön trots ett medelsnitt på 34 000 kr känns det rätt hårt. Min grundlön är 21 500 efter 2 år i yrket. Men som Jakob säger, det är kanske inte sophämtarna som har hög lön, utan vi sjuksköterskor som har låg.

När en avdelning inte kan locka sjuksköterskor så höjer man inte lönen, utan skiter helt enkelt i att besätta tjänsterna.
Norge – here I come.

Äntligen börjar saker och ting ordna upp sig. Jobbet i Norge är så gott som fixat, jag ska bara skriva under kontraktet och skicka tillbaka. Det blev bemanningsföretaget Adecco. Okej lön plus att de troligen kommer att ha flest pass. Jag får återkomma senare med utvärderingen, men just nu känner jag mig nöjd. Jag blev också erbjuden att jobba på ett privatsjukhus i Oslo med plastikkirurgi, men jag tror inte det är min grej riktigt. Dessutom var det ett dagjobb så då får man inte OB/övertidsersättning.

Och om en månad slutar jag på sjukhuset här i Sverige. Det känns bra, skönt att få dra vidare. Det finns ju alltid mer att lära sig inom neurologi, men jag blir lite instängd av att jobba för länge på samma ställe. Vill vidare, lära nytt, se något annat. Och det nya kanske inte alltid är bättre än det gamla, men då har man i alla fall provat.

Så har jag äntligen fått ändan ur och sökt jobb som sykepleier (sjuksköterska) i Norge, närmare bestämt Oslo. Planen är att stanna i ca 7 månader eller så länge det krävs för att spara ihop 250 000 svenska kronor. Dedicare har jag redan varit i kontakt med och har koll på deras löner och villkor, men på Adeccos hemsida la jag upp en kort CV föregående natt. Idag ringde en hurtig norska och gjorde en "screening-intervju" där hon frågade när jag ville jobba, var jag ville jobba, varför och hur jag ville bo. Jag sa att jag skulle kolla runt lite bland de andra bemanningsföretagen och återkomma. Om jag ville arbeta för dem så skulle jag skicka in norsk auktorisation och medverka vid en större telefonintervju.

Den stora skillnaden mellan Adecco och Dedicare verkar vara att med Adecco får man högre OB, och med Dedicare högre övertidsersättning. Båda betalar resa och boende, men Adecco verkar ha lite fler pass att välja på.
Det finns ju andra bemanningsföretag som hyr ut sjuksköterskor i Norge, men det känns lite tryggare att vara anställd av ett stort och känt företag. Det verkar lite lurigt med lönerna också; vissa bakar in semesterersättningen i timlönen och man får kolla om de uppger lönen i norska eller svenska kronor.

Det känns lite läskigt att åka till Norge, trots att jag känner mig rätt säker på jobbet och olika inriktningar inom sjukvården. Är särskilt osäker på hur det kommer gå med språket, men intervjun med kontaktpersonen på Adecco gick ju i alla fall bra.