Första operationen
Idag var jag på min första operation – som sjuksköterskestuderande. Operationer har jag ju varit på innan, men då som patient.
Jag och min handledare skulle köra ner en patient till operation som skulle göra en AV-graft. Hon frågade anestesisjuksköterskan om jag kunde få vara med och titta, och då fixade hon så att operationssjuksköterskan följde med mig ner för att byta till gröna kläder. Eftersom man inte ville vara jobbig och ta lång tid på mig så kastade jag av mig mina ssk-kläder och la upp dom ovanpå de andras klädskåp. Skorna fick jag dock behålla på.
Väl där inne så skulle patienten få lugnande och göras steril, och det tog sin lilla tid, närmare bestämt 45 minuter. Sedan kom operatören in. Alla mina fördomar om en kirurg besannades på 10 minuter. Han sa inte hej till mig, hälsade inte på patienten, pekade med fingret på sin gröna sterila rock som jag skulle hjälpa honom att få på sig, inte ett ord… Flirtade med undersköterskan… Med mera.
Under operationen (som var coool!) pratade alla så mycket om andra saker (resa till fjällen, varandras respektive, byte av vinterdäck) så att jag kände mig tvungen att hålla koll på patientens blodtryck, puls och syremättnad som några gånger blev för lågt.
Klockan 14:30, efter tre timmar (!), så blev operationssjuksköterskan avlöst, och då kände jag att det var dags för mig att gå eftersom jag slutar jobba kl 15 och jag ännu inte hade ätit någon lunch…
Allt som allt jätterolig upplevelse, men mina avdomnade fötter blir aldrig desamma…