JakobochSofie.se

När man ska ut på en jordenruntsegling och antas har huvudansvaret för sjukvården ombord behövs en bra bok i ämnet. Och gärna EN bok, så man slipper försöka pussla ihop flera böcker om farliga fiskar, pirater, brutna ben osv. Problemet är att den boken var väldigt svår att hitta. Den mesta litteraturen som finns är för personer som inte är sjukvårdskunniga, eller som bara gått en helgkurs i första hjälpen. Den andra kategorin böcker innehöll bra information anpassad för sjukvårdskunniga, men varje behandlingskapitel var nästan alltid ”ta dom proverna och gör den röntgenundersökningen för att se hur du ska gå vidare”. Svårt att släpa med sig röntgenutrustning på båten.

Jag hade nästan gett upp när jag hittade ”Wilderness medicine” av Paul S. Auerbach. Högsta betyg i nästan alla recensioner. En koloss på fem kilo och mer än 3000 sidor. Första upplagan skrevs på 80-talet. Uppdaterad ungefär vart femte år sedan dess. Senaste upplagan (sjätte) kom ut precis innan jul förra året. Men efter lite forskning fick jag fram att Auerbach till stora delar hade uteslutit läkemedelsdoseringar och puttat in massa annat som inte verkade så användbart, samtidigt som att mycket hamnade på en cd-skiva istället. Eftersom jag inte vill förlita mig på att datorn fungerar när jag eller någon annan skadat sig, så ville jag ha the essentials i en riktig bok istället. Det fick bli den femte upplagan, utgiven 2007.

Nästa problem. Boken kostar över 1500 kr. Så jag önskade mig den i julklapp. Och fick den. Eftersom jag bor i Norge för tillfället så fick stackars Jakob släpa den hit. Och nu är den här. Och jag älskar den! Varje gång jag ska flytta den chockas jag dock över hur tung den här. Jag får lyfta den som när man lyfter en stenbumling. Förhoppningsvis hittar vi en bra plats för den i båten, den fungerar nog i alla fall bra som barlast.

Vissa avsnitt skummar jag igenom, som avsnittet om laviner (känns inte så superrelevant för en jordenruntsegling där medeltemperaturen kommer att ligga vid 30 grader). Andra avsnitt läser jag med stort intresse.

Det jag har lärt mig idag är t.ex. att det viktigaste man kan göra när det kommer en lavin mot en är att varna andra, försöka hinna åt sidan, hålla armarna utsträckta framför ansiktet (för att skapa en större luftficka), och att andas via näsan (för att inte få in snö i munnen som blockerar luftvägarna). Nyttan att försöka ”simma” i en lavin är idag omdiskuterat. Därefter följde fem sidor med en genomgång av spårningsutrustning som jag hoppade över.

Nästa delkapitel är blixtar, i kapitlet Mountain medicine.

Lång bloggpaus har det varit. Blev inkallad på min sista dag till chefen i juni som på säkerhetschefens uppdrag (hon blev tyvärr "sjuk") fick presentera det olämpliga i att ha en blogg där jag skriver om patientfall (att det inte var ett brott mot tystnadsplikten eftersom jag bytt ut känsliga uppgifter var liksom irrelevant), att jag skrev om att jag ville till Norge eftersom lönen var dålig i Sverige (det "sänkte förtroendet" för den svenska  sjukvården), och för att jag exempelvis tog kort inne i en offentlig hiss på sjukhuset (där hade hon i för sig ingen förklaring till varför det var olämpligt…).

Sist jag kollade så kan jag erinra mig en lagstadgad yttrandefrihet i den offentliga sektor jag jobbade inom, men för att komma runt det så var det mest det "moraliska" i att skriva som jag gjorde som bekymrade.

Nåja. Nu har jag repat mig.

Och sedan augusti har jag jobbat i Norge för Dedicare (nöjd med lön och arbetsvillkor), och sedan på en akutmottagning där jag har fått ett vikariat till sista april. Trivs hur bra som helst i Norge. Trevliga människor, bra standard, men framförallt: jag får ut mer än den dubbla lönen. Istället för runt 17 000 efter skatt blir det nu ungefär 38 000 svenska kronor för en 40-timmarsvecka. Och trampar jag nu på onda landstingstår så får de faktiskt tåla det. Erbjuds vi sjuksköterskor bättre lön för högskoleutbildning och stort ansvar så åker vi inte till Norge, så funkar det.

Men det som nu är på tapeten är en jordenruntsegling. Nu börjar det närma sig. I augusti 2012 planerar vi att kasta loss. Båten håller på att inhandlas och pengar sparas. En separat hemsida om planeringen inför och genomförandet av denna resa som beräknas ta två år kommer snart.

Jag köpte en dansk gurka häromdagen. Nu ligger den i grönsakslådan i kylen och kommer förmodligen ligga där tills den möglar och slängs. Det känns som att varenda gurka dessa dagar är smittad med EHEC. Och multipel organsvikt är ingen höjdare har jag hört. Och sett.

Okej. Change of plan….igen.

Det blir Dedicare. Egentligen finns ingen riktigt stor anledning, bara känsla. Och liiite högre lön. Dessutom har jag ingen fast tjänst vilket innebär att jag inte har någon uppsägningstid. Och utan uppsägningstid kan jag ju byta om jag inte skulle vara nöjd. Skönt att vara uppskattad och få betalt för allt slit till skillnad från i Sverige.

Häromdagen arbetade en kollega sin sista dag. Han ska också till Norge. Alla ska till Norge these days. Under de mer avslappnade helgronderna berättar läkarna bekymrat att alla bra, erfarna sjuksköterskor slutar på löpande band. Att kontinuiteten måste behållas. Att det ska betalas en skälig lön. Att personalen måste känna sig uppskattad och utmanad nog att stanna. Mycket kan lösas av prat, men inte just detta. Och i dagar som dessa när sophämtare strejkar för högre lön trots ett medelsnitt på 34 000 kr känns det rätt hårt. Min grundlön är 21 500 efter 2 år i yrket. Men som Jakob säger, det är kanske inte sophämtarna som har hög lön, utan vi sjuksköterskor som har låg.

När en avdelning inte kan locka sjuksköterskor så höjer man inte lönen, utan skiter helt enkelt i att besätta tjänsterna.
Norge – here I come.

Äntligen börjar saker och ting ordna upp sig. Jobbet i Norge är så gott som fixat, jag ska bara skriva under kontraktet och skicka tillbaka. Det blev bemanningsföretaget Adecco. Okej lön plus att de troligen kommer att ha flest pass. Jag får återkomma senare med utvärderingen, men just nu känner jag mig nöjd. Jag blev också erbjuden att jobba på ett privatsjukhus i Oslo med plastikkirurgi, men jag tror inte det är min grej riktigt. Dessutom var det ett dagjobb så då får man inte OB/övertidsersättning.

Och om en månad slutar jag på sjukhuset här i Sverige. Det känns bra, skönt att få dra vidare. Det finns ju alltid mer att lära sig inom neurologi, men jag blir lite instängd av att jobba för länge på samma ställe. Vill vidare, lära nytt, se något annat. Och det nya kanske inte alltid är bättre än det gamla, men då har man i alla fall provat.

Jepp.
Att läsa de stora tidningarnas restaurangrecensioner när det gäller en stjärnkrog som de är ovanligt nöjd med. Hur lyriska recensenterna är över ostronen; som en "varm kallsup". Beskrivningarna på bondbönscréme och ankleverterrin. Någon oxbringa som man kan "track down" till specifik gård och säkert vad, hur, när den slaktats.

Jag har väl inte någon jättestor erfarenhet av lyxkrogar, men likt en anorexiadrabbad person äter och njuter jag via någon annan (ja, ungefär…). Tyvärr behöver man med min lön spara i flera månader innan ett besök på till exempel Lux kan komma på tal. Notan går på 4000 kr för två, och då ingår inga "större excesser", om man nu kan skriva så när det gäller stjärnkrogar. Besöket är ju en excess i sig.
Jag tror att min fascination för matporr ligger i de målande beskrivningarna, och att de så annars grumpy matkritikerna gör på sig i brallan av en maträtt.

Lux, Mathias Dahlgren, Matsalen, Edsbacka. Här kommer ett smakprov.

(DN)

(SVD)

(SVD)

Så har jag äntligen fått ändan ur och sökt jobb som sykepleier (sjuksköterska) i Norge, närmare bestämt Oslo. Planen är att stanna i ca 7 månader eller så länge det krävs för att spara ihop 250 000 svenska kronor. Dedicare har jag redan varit i kontakt med och har koll på deras löner och villkor, men på Adeccos hemsida la jag upp en kort CV föregående natt. Idag ringde en hurtig norska och gjorde en "screening-intervju" där hon frågade när jag ville jobba, var jag ville jobba, varför och hur jag ville bo. Jag sa att jag skulle kolla runt lite bland de andra bemanningsföretagen och återkomma. Om jag ville arbeta för dem så skulle jag skicka in norsk auktorisation och medverka vid en större telefonintervju.

Den stora skillnaden mellan Adecco och Dedicare verkar vara att med Adecco får man högre OB, och med Dedicare högre övertidsersättning. Båda betalar resa och boende, men Adecco verkar ha lite fler pass att välja på.
Det finns ju andra bemanningsföretag som hyr ut sjuksköterskor i Norge, men det känns lite tryggare att vara anställd av ett stort och känt företag. Det verkar lite lurigt med lönerna också; vissa bakar in semesterersättningen i timlönen och man får kolla om de uppger lönen i norska eller svenska kronor.

Det känns lite läskigt att åka till Norge, trots att jag känner mig rätt säker på jobbet och olika inriktningar inom sjukvården. Är särskilt osäker på hur det kommer gå med språket, men intervjun med kontaktpersonen på Adecco gick ju i alla fall bra.

Dagarna då jag börjar jobba kl 07 på morgonen finns det inget annat än Nyhetsmorgon att titta på vid frukosten hemma. Kl 05:45 är det Trav. Zzzz… 05:57 ska Nyhetsmorgons programledare presentera dagens headlines, vilka gäster de ska ha, vilka ämnen de ska prata om. Allt ska vara klart kl 06:00 då nyheterna börjar. Alltid lika plågsamt när de börjar få slut på idéer om vad de ska säga. 20 sekunder kvar och man ser paniken i deras ögon. De famlar mentalt efter samtalsämnen, och oftast slutar det med att de börjar anmärka ord hos varandra, försöker skoja till det för att få tiden att gå.
Alltid lika plågsamt.

Håkan drar ut på turné igen, och jag har för första gången biljetter till 2 spelningar. Den ena med Jakob, sittplats och middag innan, den andra med timmar av köande, ståplats och dans, dans, dans!

HÅKAN OM…
…DET SENASTE INTENSIVA HALVÅRET: 

Det är inget som tar kål på en direkt. Man gör det ju frivilligt. Det är ändå något jag velat sedan jag var liten. Jag började vilja hålla på med rock n' roll när jag var fem år. Jag mimade framför spegeln och sa till Stellan, frisören, kan du klippa mig som Elvis. 'Jajamän', sa han och så blev det bara hockeyfrilla.

http://www.expressen.se/noje/1.2324013/jag-kanner-mig-inte-sa-forvirrad-langre

Akutmedicin-distanskursen är avslutad och tentan rättad. Tentan som skrevs på Huddinge bibliotek efter much ado. Grupprummet där jag skrev tentan saknade klocka, så jag försökte tänka mig in i hur tre timmar skulle kännas. När jag satt och klurade på de sista frågorna och trodde att tre timmar snart hade gått, såg jag en kille gå utanför rummet och passade på att fråga vad klockan var. Jag hade 1 timme kvar. Rätt rejäl missbedömning, men jag skrev färdigt tentan och begav mig hemåt för att se den streamade tentagenomgången. Under genomgången prickade jag in fråga efter fråga, men det är mycket formuleringsfel som är svåra att bedöma om de godkänner, så jag var ändå lite nervös… Tentaresultatet registrerades igår, och två små bokstäver blänkte mot mig från skärmen. VG. Högsta betyget.
När man inte har så många tentor som under sjuksköterskeplugget så blir de få man gör nu så mycket viktigare.

Nu är det kapitlet avslutat. Nu börjar vi ett nytt.
Nu ska jag plugga in kustskepparexamen. Rulla ut sjökorten så kör vi!